Det finaste barn man kan tänka sig med en otrolig intelligens och medkänsla. Markus klagade på att han frös, tyckte helt enkelt att dom hade kallt. Swisch så var Ingrid borta och ingen fattade vart hon tagit vägen, så kom hon med ett par tjocksockar som han fick låna! Utan att säga ett ord överlämnade hon dom.
Men hon är också väldigt känslig och tar illa vid sig om något händer. Dessutom tycker hon inte om att man pratar och berättar om henne - "du är en så'n som pratar om mig" säger hon och får lite svart i blicken. Att man aldrig lär sig , jag har ju fortfarande kvar känslan när jag gjorde bort mig, knappt tre år gammal och nyss hade fått en lillasyster Åsa. Fick följa med pappa till BB och hälsa på, det var inte så vanligt men mormor hade tvingat sig till det. Där ligger det lilla knytet högt, högt uppe på sjuksängen och piper till lite. Mitt hjärta tar ett glädjeskutt och jag utbrister "hon kan prata"-glädjestrålande är jag, dom hade troligen förberett mig på vad en baby var. Skrattet som dånade från alla som befann sig i rummet, jag gömde mig bakom pappas ben och förstod att jag var bortgjord. Och känslan den kan jag känna ännu så det måste vara mitt eget minne och inte något som dom berättat för mig.
Så påminn mig alla ni som hör mig berätta om ett barn som sitter bredvid! Det är inte kul.
Men nå'n gång då och då, nästan i förbifarten kommer det "jag tycker om dig mormor" och det första hon säger när jag ringer dom på söndagkväll när vi nyss har kommit hem "kommer du nästa dag också mormor", då värms mormorshjärtat så det nästan kokar över. Godaste, godaste barnbarnen mina, eller visst ja; VÅRA.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar