Den första april är lillebror Mats född, han måtte vara spyless på att höra att han är ett aprilskämt- jag har sagt det själv ett antal gånger.
Jag minns så väl när han föddes, det var en stor händelse. Vi var ju redan två flickor och vi hade hembiträde, tror hon hette Ingrid. Pappa kom i alla fall in från rummet där telefonen satt.
Vi bodde i skolan i Ljusträsk, ett rum och kök och utan vatten och avlopp. Inte kan det ha varit lätt och ibland kom ju mormor och morfar på besök och stannade någon vecka. Nästan alla sov i rummet men jag låg i kökssoffan och var lite mörkrädd eftersom vi hade mörkblå rullgardin, men jag sa inget utan bad Gud som haver.. och kände mig skyddad. Numer hjälper inte det men åter till Mats födelse.
Pappa kom in i köket, Åsa och jag satt PÅ köksbordet av någon anledning, hembiträdet stod vid diskbänken. Han var så glad och berättade att det blev en pojke men hembiträdet visste ju att det var första april så hon trodde honom inte utan sa att han skojade. Jag tyckte nog att det var lite spännande också, det lilla gnabbet mellan pappa och Ingrid, men när han gick och bytte om till kostym så förstod vi att det var sant. Han åkte till Arvidsjaur och BB och fällde den historiska kommentaren att pojken var "Gudens grann". Alla som sett en nyfödd vet ju att dom egentligen inte är det men i föräldrarnas ögon är dom ju alltid det. Inte för att jag nu vill påstå att han inte var söt, det ser man ju på korten när han blev lite äldre men...
Nu är han i alla fall en stilig karl i sina bästa år, femtio, och vi hade en trevlig dag, både den första och den femte, april alltså, inte dagen. Johnny, mormor och jag grattade två gånger för säkerhets skull, ville ju inte missa att träffa syskonen men ville inte heller missa att gratta på den riktiga dagen.
Jättegoda soppor, supertårtor och annat gott tillbehör bjöd dom på och han fick både den ena och det andra mojängen som han önskat. För att vara säkra på att han skulle få det han ville valde vi att ge cash så i får väl se vad han köper sig. En GPS står på önskelistan.
Vi saknade alla som inte var där, hoppas att fler kan komma i sommar när nästa "nollning" går av stapeln - det är alltför sällan hela släkten är samlad och verkar bli svårare och svårare.
Tyvärr så tog batteriet i kameran slut så jag fick inte bild på alla som var där.
Ja vi hade tänkt komma men jag hade visst lite annat i skallen och glömde bort att det var denna helg, och Mamma glömde att påminna oss sååååååå synd det hade varit trevligt att träffa alla. Men vi får ta det vid ett senare tillfälle.
SvaraRadera