Jörn

Dom ser glada och nöjda ut men vi vet ännu inte om tåget kommer.

Torsten är inte riktigt nöjd och det visar sig att han ville ha mat. Det fick han direkt som dom kommit in i sin kupè.

När man åker tåg från Arvidsjaur ska man först åka buss till Jörn, vänta en timme på en ödslig järnvägsstation och sedan kanske tåget kommer. Vi har varit med om att vänta över sex timmar och att vänta på ett försenat tåg är mer regel än undantag. För att dom skulle slippa vänta med en liten baby och för att få en dryg timme till tillsammans gjorde att vi skjutsade till tåget i Jörn.

När man kommer till Jörn så tänker man mycket på mamma och hennes familj och alla berättelser från Jörn; om Bojan, om hur dom gick ner till tågen för att kolla, om Enhörningsvillan som dom bodde i och om tant Rut. Hennes berättelser var roliga sagor som hon sedan berättade för mina barn, kanske inte lika mycket för Jakob som för dom andra.

Jörn som var en metropol då med liv och rörelse, nu har dom knappt affär. Många fina hus står mörka och tomma. Tänk hur det kan gå och hur snabbt det kan förändras.

Ibland undrar jag om Arvidsjaur är på väg åt samma håll med kraftiga neddragningar och befolkningsminskning. Sedan jag började jobba på Kulturen för 20 år sedan har befolkningen minskat med 2000 personer - det är inte klokt! Men så går det när 25% av befolkningen är över 65 år och dom flesta unga som flyttar för studier inte kan komma tillbaka eftersom jobben inte finns.