Akkanålke och Vittjåkk. Hade jag haft bättre kamera hade ni sett masten x 2.
Holmberget borta vid bron.
Johnny hade somnat och jag såg TV, Så ska det låta. När det var slut var jag inte särskilt trött så jag bestämde mig för att ta en liten promenad. Var nyfiken på hur mycket vattnet hade stigit bortåt vägen se'n i måndags, (har jobbat sent och haft främmande så jag har inte varit ut så mycket som jag ville). Klädde mig, spände på mig stavarna och gick iväg. Det är ju dumt att man inte är ute oftare sen't på kvällen - det är ju härligt, i alla fall en vårkväll som igår.
Vattnet står nästan upp över vägen, stiger det mer så svämmar det över. Värmen och regnet förra helgen har gjort att det tinat alldeles för fort.
Det var en magisk kväll, solen på väg ner, alldeles spegelblankt och fåglar som kvittrar, även lite större sorter och en som jag aldrig hört förr, om det nu var en fågel. När jag beskrev det för Johnny trodde han hellre att det var en björn, ett hest råmande på andra sidan älven. Vår granne Kjell som kom cyklande sa att det var en fågel men han visste inte vilken. Jag vet inte men jag har aldrig hört ljudet som återkom med några minuters mellanrum och sedan blev det mer avlägset.
Jag stod länge på bron och såg solen gå ner, det var så vackert. Svårt att beskriva i ord, som tur var har jag alltid mobilen med mig. Jag tog i alla fall kort, ångrade verkligen att jag inte hade den vanliga kamera men håll till godo!
Att vara ensam med naturen är speciellt; man hamnar i en sorts stämning som är svår att beskriva, men man är här och nu. Spännande med det där djurlätet. Du skulle haft vår fågelbok, den med läten.
SvaraRaderaSå fina bilder. Läskigt om det var en björn du hörde.
SvaraRadera