Vi tog en tur till Byske älven för att plocka vackra, vattenslipade träbitar som brukar finnas i massor vid ett speciellt sel. Det var länge sedan vi var ute i naturen och jag kan bara konstatera att vi gör det alltför sällan men när vi gick hem så insåg jag varför; Johnny har svårt att gå i skog och mark. Ryggen tar stryk och det onda sprider sig neråt benen. Inget att göra åt och han biter ihop för att nå'n gång då och då kunna göra nå'nting.
Men det var skönt och vi hittade några fina, silvriga, släta träformationer - en skall få bli växtstöd i trädgården. Man skulle bara ha haft fler. Massor av vackra stenar finns det också, lavklädda i alla möjliga former.
Vi tog oss tillbaka till bilen käkandes blåbär, stora och fina men inte så söta. För lite sol denna sommar. Nu får vi hoppas på en fin höst och att snön inte kommer så tidigt.
men åh vad mysigt ändå.
SvaraRaderajag önskar vi var ute i skogen oftare.
eller ja, över huvud taget.
den där mittenbilden känns som att den kan sammanfatta halva min barndom -skog, pappa med ryggsäcken, och mer skog.