Ser ut att vara från samma tillfälle som bilden längre ner. Ska lill-Malte dricka kaffe? jackan som ligger under bordet finns just nu i mitt härbre, kan passa till Ingrid tror jag.
Pite älv, försommar kanske eftersom flottningen inte är över. Längs älven plockades det mycket hallon i slutet av sommaren och jag vet att många hämtade växter av olika slag till sina trädgårdar från stränderna.
Det här är en bild från Kaffebäcken , en bit ovanför Ö Långträsk efter Arjeplogvägen. Erland och Elsie, Tage och Marianne, farmor Anna, Karin och Göran och jag tycker att jag ser Hans och Valina. Det är nog Annika som är liten och sitter i Mariannes knä?

Här är det faster Valina och han som beundrar vår bil är hennes man Runer. Vi är vid Skellefteälven och jag ser nog äldre ut än jag är eftersom Åsas ålder ser ut att vara 9-10.
Pite älven igen. Här busas det med mormor, Mats och Åsa och hon i mitten verkar vara Maud Bexell. Vi brukade ofta vara vid Benbryteforsen, ett par tre mil från Ljusträsk o.ch det var ofta folk man kände därVi var ofta ute och kokade kaffe och umgicks med släkten. Vi bodde ju nära Piteälven och dit for vi så fort det började bli lite barmark. Både släktingar och grannar följde med, vi kokade kaffe, grillade korv, lekte och dom vuxna pratade. Alltid var det något bus på gång, pappa gillade att "tokas". I bland träffades stora delar av släkten och vi var på många olika ställen.
Det här är det säkraste vårtecknet för mig, när jag ser en bar backe i söderläge minns jag söndagarna från barndomen, lukterna och värmen från solen. Vi fortsatte hela sommaren och en bit in på hösten, då ofta i kombination med bärplockning. Hur mysigt som helst! Minns ni?
Det var trevligt och även i Johnnys familj hade man den traditionen så vi tog upp det när barnen var små. Det blev många turer med Kent och Inger, Leif och Marlene m fl och ibland for vi själva. Numer blir det inte så ofta men längtar gör jag alltid när vårsolen lyser.
ja, att jag minns de där härliga utflykterna, med korvgrillning och fikakorg. Att släkten samlades och det var en sådan gemenskap.
SvaraRaderaDet är lustigt att du har lagt ut just dessa bilder för det var precis samma som jag hade tänkt mig. Kul att se Maud, vi hade ofta med oss någon kompis, men inte alla tre samtidigt, de hade inte fått plats i bilen.
Jo nog minns man de utflykterna. Från Piteälven och Benbryteforsen är nog minnena starkast. Längtan ut i skogen sitter fortfarande kvar.
SvaraRaderaHallå, Kristina! Hur är det med er i Kläppen? Man hör ju inget från dig...
SvaraRadera